Ost? javisst!

Nu sitter jag här och funderar på om vi ska ha ett program om buffeldressyr eller det här Kvar i Lund, två experter pratar förstånd med varandra. Nej vi tar en sång istället.


Djävulen

Nu sitter jag här och funderar på om vi ska det här programmet om indonesisk vällingtillverkning, eller om vi ska ha en tung western - "Kit Carson rider åt andra hållet med". Nä, jag tror vi tar en sång.

 

 

Mm, det var väl en elegant sång. Ja det var nog en liten satirisk knorr där, en liten pik åt oss herrar, kunde jag ana om jag ansträngde mig litegrann. Fin var den i alla fall.


Så som Quang

Nu ska vi ha lite sång och musik här. Och inte vilken sång och musik som helst. Lyssna på Arne så ska ni få höra.

 

Ja det där var väl en liten tänkvärd visa igen?


Onsda´ i la´a

Nu ska det bli äktsvensk, amerikansk, countryunderhållning av allra bästa sort. Knallpulvercowboys, halmhattsbanditer och allt som hör en härlig countrykväll till, i Onsda´ i la´a.

 

Mm vad härligt det va. Country är ju alltid country och ingenting mer. Ja vad skönt. Det här med rutdans kanske ni undrar lite över. Det är faktiskt en direktsvensköversättning av det amerikanska square dance, som dom har där. Där man dansar i en ruta. Det ska alltså bli en ruta av det som man dansar. Och det finns dom som har utvecklat detta och dansar ihop rektanglar och pyramider. Jag har till och med sett ett par som dansat ihop en parallelltrapets i ett litet blink. Det var ofattbart faktiskt.

För oss är ingenting omöjligt

Nu tycker jag att vi försöker komma till normala sinnen igen, med en sång.
Ja det gör vi.



Vilken överraskande fin sång. Ja jag blev lite rörd faktiskt. Den handlade ju om riktiga grejer. Inget sånt där schlagerpoptrams som jag-älskar-dig-jag-vill-ha-dig-här-snart-tillbaka-igen fjoms. Som är så outhärdligt och höra jämt.

Inte tråkigt alls

Nu sitter jag här och funderar om vi ska ha det här ribbstickningsmagasinet "Errolls garner" eller om vi ska ha frågetävlingen; "Hur många ryms i ett badrumsskåp". Nej vi tar en sång istället.

 

Det var väl en fin sång? Inte tråkigt alls. Men det var inte Björn som sjöng utan om ni lyssnade riktigt noga så kände ni igen vår gamle vän Little Sven-Erik, den gamle fine schlagerpopsångaren, som faktiskt är kusin på väldigt långt håll med Prince men det är han ju alldeles för sympatisk för att göra nån affär av.


RSS 2.0